Vår gemensamma framtid hänger på att den ostörda tanken får sin rättmätiga plats – och att vi ger utrymme åt den mest empatifrämjande av alla aktiviteter.
De flesta av oss har någon gång fantiserat om att äga en dyr sportbil, att bo flott eller att resa med lyx. Kanske har vi till och med övervägt att finansiera våra drömmar med pengar vi egentligen inte har, till exempel genom ett blankolån.
Men majoriteten av oss avstår. För även om det är tråkigt att behöva inse att drömmen inte kan bli verklighet just nu, är alternativet – att belasta vår ekonomi på ett ohållbart sätt – långt sämre.
Att respektera resursers begränsning är avgörande för det långsiktiga välmåendet. Tillfällig lycka i all ära, men om vi jagar den på ett oklokt sätt kommer vi förr eller senare få betala priset.
Den brittiske journalisten Johann Hari reste runt i världen i flera år för att söka förståelse för en resurs vars begränsningar vi ofta bortser från: vårt fokus.
Resultatet blev boken Stulet fokus, fylld med värdefulla insikter för oss som noterat hur svårt det blivit att koncentrera sig på det som verkligen betyder något.
I Köpenhamn träffar Hari forskaren Sune Lehman, som förklarar våra mentala begränsningar på ett tankeväckande sätt. Enligt Lehman finns det tydliga gränser för hur mycket information vi kan ta in under en viss tidsperiod. Han beskriver hur vi i dagens samhälle “dricker ur en brandslang” av information – utan att förstå de skadliga konsekvenserna.
”Vi har intalat oss att mängden information vi utsätts för kan öka enormt och så även hastigheten med vilken informationen slår mot oss, utan att det kostar något. Det är en illusion. Det blir utmattande”, säger Sune Lehman.
Vad är problemet?
Den tekniska utvecklingen har gett oss möjligheten att lära oss mer, underhållas oftare och hålla kontakten med fler. Men vad är då problemet?
Delvis handlar det om allt vi går miste om när vi konsumerar stora mängder fragmentariska intryck via skärmar. Som att läsa romaner, till exempel.
Psykologiprofessorn Raymond Mar vid University of Toronto har visat att romanläsning har en direkt koppling till vår förmåga att förstå och avläsa andra människors känslor.
Dessutom är vår problemlösningsförmåga beroende av att tankarna får vandra ostört. Långa perioder utan externa intryck är avgörande för att kreativa idéer ska kunna formas och för att kopplingar mellan olika tankar ska uppstå. Med en konstant ström av intryck blir vi sämre på att lösa problem.
I en värld full av verkliga utmaningar – som klimatkrisen, kärnvapenspridning och hot mot demokratin – förlorar mänskligheten gradvis förmågan att fokusera på sådant som stärker vår empati, kreativitet och problemlösningskapacitet.
Precis som med ett Sms-lån måste vi förr eller senare betala ränta när vi överanvänder vår mentala energi. Och den räntan riskerar att bli mycket hög – inte bara för oss själva, utan även för kommande generationer.
Techjättarna har ett stort ansvar. Våra politiska beslutsfattare likaså. Men vi alla måste, med planering och beslutsamhet, göra vårt bästa för att hushålla med vår mycket begränsade, men allra mest värdefulla resurs: vårt fokus.
