Om döden som alltid ler och Dirk Kuyt som blev världsstjärna i fotboll – utan bollbegåvning. När det är kämpigt i vardagen peppar jag mig själv med tre lite platta, men ändå effektiva motton.
What would Dirk do?
Dirk Kuyt föddes och växte upp i den fiskekopplade lilla staden Katwijk. Högst värderade familjen fisket. Därefter kyrkan. Med ständig pengabrist och en pappa som ägnade betydligt mer uppmärksamhet åt sitt yrke än sonens fritidsaktiviteter var förutsättningarna för en framtid som fotbollsproffs högst begränsade. Lägg där till att hans talang också var det. Begränsad alltså.
Egentligen talade noll och inget för att Dirk Kuyt skulle nå toppen, men när han avslutade sin fotbollskarriär 2017 gjorde han det som ligamästare och firad stjärna. Detta efter att ha varit totalt utslagsgivande när hans Feyenoord säkrade ligaguldet samma år. På CV:t finns också en framgångsrik sejour i Liverpool och flertalet EM- och VM-framträdanden. Hur det gick till är svårt att svara på, men gissningsvis hade attityd och uthållighet en del med saken att göra. Hade Dirk Kuyt tagit genvägar hade han i bästa fall huserat i ett lokalt amatörlag.
Så när det regnar och jag frestas att ta bilen fast jag lovat mig själv att promenera – ”What would Dirk do?”
När det är tänkt att jag ska laga mat men orken tryter och blicken vandrar mot pizzamenyn – ”What would Dirk do?”
Om jag tänkt löpträna, men det är mörkt, kallt och allmänt oinspirerande – ”What would Dirk do?”
Trapporna eller hissen? – ”What would Dirk do?”
Döden ler mot oss alla – allt vi kan göra är att le tillbaks
Död, olycka, nederlag och motgång inträffar ofta när det passar som sämst och när vi minst anar det. Och när saker skiter sig får jag en impuls att vilja ta kontroll över livet. Att hålla igen med utgifterna, motionera mer, bära fotriktiga skor och undvika att hamna i onåd hos folk. Reaktionen är begriplig, men lönlös. Det är ingen idé. Saker går illa, ibland riktigt illa. Men livet är härligt också. Bra saker händer, njutningsfulla saker. Det flyter på, människor är snälla, maten är god. Min uppfattning är att livet blir som bäst när jag lyckas släppa kontrollen. När jag accepterar såväl fröjd som smärta, möda, vila och behag. När jag klarar av att le mot både lyckan och olyckan.
Kul är inte alltid bra, men bra är alltid kul
Att käka glass, hänga på krogen och spela tv-spel är nästan alltid roligt, men långt ifrån alltid konstruktivt. Så det måste man emellanåt avstå ifrån, även om lusten är påfallande. Däremot är det alltid kul att vara bra. Att läsa böcker, motionera och vara schysst är typiskt bra grejer och därför alltid kul. Om inte i stunden så i alla fall när utfallet av aktiviteterna uppenbarar sig.
