Vilka delar av livet betyder mest och hur kan jag göra mer utrymme för dem? Frågorna kan kännas svåra att besvara och därför lockande att lägga undan. Men kanske är de det bästa botemedlet mot känslan av att livet bara blir.
Efter fem år som universitetsstudent har jag tillbringat ungefär lika lång tid ute på arbetsmarknaden. Skiftet från studerande till lönearbetande innebar naturligtvis en ganska dramatisk inkomstökning. Troligtvis den största jag kommer att uppleva från en månad till en annan.
Trots det känner jag mig ungefär lika rik – eller fattig – som jag gjorde under studietiden. Större skillnad är det gällande tid och energi. Två resurser jag har betydligt lägre tillgång till nu än då.
Hur skulle livet bli om jag tjänade mer?
Ibland föreställer jag mig hur det skulle kännas om lönen höjdes med exempelvis 10 000 kronor i månaden, från en dag till en annan. Jag hade blivit glad förstås. Det hade känts bra. Men hur hade det påverkat livet?
Lite mer felmarginal, aningen mindre oro. Kanske någon extra resa då och då, men efter några månaders tillvänjning; förmodligen marginell skillnad.
Så snarare än att lägga allt för stor vikt vid hur ekonomin kan stärkas bör jag nog ställa en långt viktigare fråga. Hur kan vi anskaffa de medel som krävs för att upprätthålla vår önskade levnadsstandard, på ett mindre krävande sätt? Att kapa stress, press och timmar utan att få det ”knappare” är i mina ögon betydligt mer lockande än att arbeta hårdare och tjäna mer.
Vila i frågan – även om det saknas givna svar
Tid med familjen, lågintensiv motion och att läsa böcker utan krav på prestation är exempel på sådant som betyder väldigt mycket för mig. Exakt hur jag ska bära mig åt för att vardagen ska kretsa mer kring det vet jag inte säkert. Men jag vet att frågan är värd att ställa. Skulle jag hitta ett bra svar vore det en källa till ett mycket rikare liv än vilken befordran och löneökning som helst.
Uppgiften på kort sikt blir att inte slå undan frågan, trots att den är svår att besvara. Det får ta tid att hitta rätt sätt och det behöver inte innebära så omfattande förändringar. Om det går att frigöra ett par timmar i veckan vore det en bra början som kan betyda mycket på sikt. Nyckeln är att ställa rätt frågor och jaga rätt mål. Annars tenderar livet att bli som det blir.
